att acceptera sitt öde och lite mer.

när man som jag tror på att jag valde själv vad jag skulle lära mig här på jorden innan jag kom hit så blir det i bland lite struligt kan man säga.
Som när man förstår att man har valt att möta alla dessa människor som bemöter en med förakt och tvivel.
Där imot känns det fantastiskt när man möte dom som ger en sitt fulla stöd på vägen fram.

Tänk att jag valde en mamma som är så rädd för känslor och konflikter att hon inte klarar att backa mig i det här.

Detta trots att hon tror på mig och säger att hon vet att det är sant, stackars lilla mamma som valde en sådan dotter i det här livet.

Jag önskar ibland att jag kunde ha ett mer oansvarigt tänkande så som att det alltid är någon annans fel när det går åt helvete men alltså det funkar ju inte för, jag har ju valt själv vad jag ska lära mig.!

Fast som jag skriver i boken jag köper inte allt om att jag skulle ha valt att bli utsatt för sexuella övergrepp utan snarare att jag valde att leva i närheten av dessa människor och det som sedan hände kunde ha undvikits om alla andra hade insett att dom också hade val. 

I morse läste jag om några andra frågeställningar runt det här med oskyldigt dömda och då gick jag igång igen.
Hur kan det vara viktigare med förövarens integritet och vägen tillbaka än med offrets integritet och väg tillbaka?
ett litet barn som har haft en sund uppväxt vet för det första inte om att det finns tex en möjlighet till anal penetrering eller oral/vaginal heller för den delen. När jag säger litet barn menar jag barn upp till 10-11 år ålder.
Anledningen är enkel dom ska inte veta mer än deras hjärnor klarar av att hantera och behöver inte ha del av den vuxna världen mer än ett samtal om att när vuxna människor tycker mycket om varandra så vill dom ibland ha barn.
brukar ni tex informera barnen om hur det går till idetalj när ni ska rösta?
Att ni går till er vallokal med ert röst kort .
Väljer tre röstsedlar går in bakom ett skynke där ni lägger vart och ett i respektive kuvert .
Slickar på kanten för att där är det ett klister som när det blir fuktigt börjar fungera så att du kan försluta kuvertet.
Där efter går du ut och lämnar dina röster vid ett bord där det sitter i regel tre personer som kontrollerar att allt går rätt till. 
Nej jag trodde väl inte det , i stället gör dom aldra flesta så att när barnet för första gången ska rösta så har dom lärt sig om det i skolan i högstadiet.
Så varför bör ett litet barn veta hur man gör barn? kram Anna 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0