anna eling

På onsdags morgonen bar det av till Stockholm .
Jag, Pehr och filmaren David.

Väl nere plockade vi upp kusin Maria och fortsatte in för ett möte med Thor-björn på Kafe´ Vetekatten.

Mötet renderade i att vi bildade ett nätverk för vuxna övergreppsbarn.
Det är ganska fantastiskt hur mycket man lär sig om sig själv när man är ute och reser på det här viset.

Tex lärde jag mig att jag visst klarar av en viss mängd speglar bara dom inte blir för många.
Jag lärde mig också att jag verkligen mår bra av att komma till Stockholm.
Det är en lisa för själen och ger mig ett otroligt inre lugn och en meditationsliknande känsla efteråt.

Jag tror mig förstå att det beror på de faktum att när jag väl är där så känner jag att jag hittar mig själv på ett annat sätt.
Det är  till och med så att jag börjar känna mig kvinnlig och intresserad av kläder, smycken och skönhet!!
På onsdagen föjlde jag och Maria med Thor-björn till hans barndoms gata i kallhäll och det var en ynest att få dela den stunden med honom.
Sedan när vi tagit en fika for vi förbi det hus min morfar en gång i tiden byggt, det var ingen trevlig upplevelse men gav några viktiga minnesbilder som gav en hel del.

på efter middagen promenerade jag själv i staden och var även in i den delen som heter "Gamlastan" det är någonting jag försöker hinna med varje gång jag kommer ner för det är som en extra kick att gå där.

Väl på stationen träffade jag åter David och Thor-björn som ett rent sammanträffande och vi tog var sitt glas vin och begrundare det vi upplevt under vår vistelse i storstaden.

Allt det här gav mig en till insikt, JAG HÅLLER PÅ ATT ERÖVRA MITT LIV!!!
kram Anna

Har ni tänkt på att när man gör det man ska så flyter allt bara på i en jämn ström.

Jag dras sedan år 1991 med en svår wiplash skada, den gör det omöjligt för mig att klara ett vanligt jobb.
Vissa dagar mår jag ganska bra och orkar jobba många timmar, men dagen efter är jag utslagen totalt.
så har mitt liv varit i många år alltså.
Nu föll det sig så att jag är en person som vägrar att ge upp och därför har jag upprepade gånger försökt att komma tillbaka till någon form av arbete.
så hösten 2006 började jag arbetsträna och gick ner på 50% sjukpension ifrån januari 2007. i april tog det stopp och jag pratade med min handläggare på försäkrings kassan om att få gå tillbaka till det som var innan.
då jag sedan inte hörde någonting ifrån honom antog jag att detta inte gick.
Dömm därför om min förvåning när telefonen ringde i förra veckan och en underbar kvinnlig handläggare presenterar sig och frågar hur det går för mig då min vilo period nu snart är över och jag riskerade att bli av med rätten till 75% sjukp.

Denna fantastiska kvinna har nu verkligen gjort mitt liv lättare för hon har ordnat så att jag nu åter kommer att vara 75% sjukpensionär.
tänk att det finns sådana som hon som verkligen tar sig tid och bryr sig om att kontrollera saker och ting och dessutom ställa allt till rätta.
detta blev en underbar tidig JULKLAPP. nu ska barna äntligen kunna få ett playstation!!!! 
Prisad vare denna underbara kvinna och hennes sakunniga som bryrsig !!!!!

  

Nu förtiden är det mesta helt plötsligt lugnt och fridfullt.

Många telefonsamtal naturligtvis men det är jag van vid så det är inte ett stort problem egentligen.

Jag ska egentligen skriva på mina böcker och då framför allt barn boken men det går lite trögt så det är som det är.
På det hela taget låter jag mig själv vila vid behov och arbeta vid behov.

Det kanske är en del av det där med att acceptera sig själ eller någonting sådant men jag vet inte riktigt.

I vart fall så minska djurantalet stadigt och livet är ganska skönt fast kallt.

nästa vecka bär det av till sthlm en dag och norrköping dagen efter.

Nu på fars dag ska jag hålla ett föredrag i garpenberg på en inspirations dag som det kallas. 
lite häftigt efter som jag inte viste om det förrens i dag .
många kramar Anna.